Inte som andra

När jag ser på min 15 årige son så är jag rätt så stolt över honom. Han har verkligen vuxit till sig o han börjar bli en stor. En vacker kille...Sen ibland kan jag inte låta bli o fråga...VARFÖR kan inte han vara normal som de flesta andra barn? Varför skulle just jag få ett sådant krävande barn?

Skäms för mina tankar. Vill INTE ha någon annan pojke än min 15 åring...men ibland hade jag önskat att han var mer som andra barn.Vi hade inte haft de problem vi har idag! Låter som att jag sätter skulden på min son o det vill jag inte göra. Inget av det är hans fel. Han kan inte hjälpa det.

Jag älskar honom av hela mitt hjärta.

Jag har länge funderat på att skriva en blogg men av rädsla för något så har jag låtit bli. Rädd för vad andra ska tycka o tänka. Rädd för att andra ska få fel bild av min son, av mig...av oss som familj.

Jag vet egentligen inte vad jag vill med denna blogg. Kanske visa att det finns så mycket mer under ytan som andra folk inte kan se. Det folk inte vågar se.

Sen finns det kanske någon där ute som känner igen sig. Man tror att man är ensam men det är man inte. Man känner sig bara ensam. jag vill tro det iaf. Inte för att jag önskar någon annan det vi lever i, det är inte så jag menar.

Jag är anonym här men det är inte för min skull utan för min sons skull.

Den som vill ta del av vår vardag får gärna göra det.

Ha det gott o sköt om er!